Jag vaknade, andades in och sen var den här torsdagen över. Helt otroligt att livet kan fortsätta till synes som vanligt trots allt. Dagen idag har varit fylld av helt vardagliga saker och helt "vanliga" problem, sådant som vi dealde med innan cancern kom in i våra liv.

 

På jobbet har jag kämpat med att få en elev med lite extra mycket spring i benen att vara med på lektionerna. Ganska bra resultat. Jag har även lekt hungrigt lejon som vill ha så många köttben som möjligt (för att illustrera tecknen "är mer än" och "är mindre än"). Det hela slutade med att det stackars lejonet blev helt förvirrad när det låg lika många köttben i varje hög. Här kom "är lika med"-tecknet in i bilden. Jag hade så kul att jag glömde att min man har cancer.

 

Sedan ett samtal med sonens lärare om svårigheterna vår son har med att sitta still, koncentrera sig och hantera sina impulser. Japp, typisk ADHD. Vi väntar på tid hos BUP. Vi hade ett jättebra samtal och återigen glömde jag snudd på bort all skit i livet. 

 

Sedan hem, ha ett snack med sonen om att det är okej att inte orka sitta still men att det är hur en hanterar detta som avgör om det är okej eller inte. En del sätt är okej, andra är oacceptabla.

 

Laga middag, skjutsa till träningar, hinna med en sväng på gymmet själv, hem, sängen för ungarna. Landa i soffan med en konstig känsla av att jag glömt något. Ja just det ja. A har cancer. Det har jag ärligt talat knappt ens tänkt på idag...