Dagarna flyter verkligen bara på här. Har tänkt skriva detta i nästan en vecka nu. Förra veckan fick vi besked på senaste röntgen. Allt ser väldigt bra ut. Jag vet inte om jag riktigt tror på att det är så bra som läkaren sa. Jag vet inte om det är så att jag inte tar in det? Det som vi alla tre (jag, Andreas, hans mamma) tyckte oss höra var i alla fall att det i princip inte finns några tumörer kvar. Allt har krympt jättemycket. En tumör under huden på ryggen forsätter att växa, den ska tas bort nu i november.

Nästa steg i behandlingen nu är en PET-röntgen i slutet på januari. Om den är blank anses han cancerfri. Jag har inte jättestora förhoppningar om att det kommer att vara så, men det är ju ändå väldigt bra besked!

 

Alltså borde vi vara ganska bekymmersfria just nu. Men det konstiga är att så känns det inte alls. Jag känner mig ofta ganska tom. Ofta ledsen. Känner ibland att livet känns innehållslöst och tråkigt. Ganska konstigt, kan jag tycka. Det kan ju bero på massor av saker, jag får låta saker landa lite så kanske det ger med sig.

 

Har varit hemma med feber och ont i halsen den är veckan, det kanske är en del av att jag känner mig lite låg. Imorgon ska jag till jobbet igen, det gör kanske att saker känns lite bättre igen!