För lite drygt tre år sedan hade A sitt första besök på onkologen. Sedan dess har vi varit där (minst) en gång var tredje månad. Ibland tätare. Lite lätt överslagsräkning ger att vi varit på ca 12-15 besök. De senaste 2 åren har det verkligen inte varit några jättejobbiga besked.  Imorgon är det dags igen. Känns det lättare/mindre oroligt? Nope. Jag har fortfarande en stor oro över besöket imorgon. Det känns, som varje gång, som att den här gången kommer vi att få ett mardrömsbesked. Finns det något som tyder på att det är så? Nej. Men det kommer ändå att bli en sömnlös natt och en superjobbig väntan i det där förbannade jäkla skit-väntrummet på onkologen imorgon.