Då har vi hunnit fram till nutid i vår cancer-resa. Just nu känns det som att vi återigen håller andan i väntan på nästa uppföljning. Tid till CT på bröstkorg/buk har kommit. Nu väntar vi på tid till MR hjärna och läkartid för besked. 

 

A mår ganska bra. Just nu är han i slutet av en två-veckorskur, och han mår skapligt. Det har nog inte hänt förr. Det känns som att han är ganska positiv. Så jag kan andas ut för tillfället. När A mår bra mår jag bra. 

 

Jag andas.Jag vet att kallelsen till MR hjärna och kallelsen tlll läkaren för besked av upföljningarna kan komma vilken dag som helst. Och den vetskapen gör att jag inte vågar hämt posten. Jag orkar inte. Jag får panik. 

 

Livet skulle fasen inte bli så här!