Jag vet inte hur länge jag irrar omkring på Ica utan att kunna samla tankarna nog för att lägga varor i korgen. Jag ringer ungarna och frågar om de pratat med pappa under eftermiddagen. Nej, det har de inte. Nu är jag övertygad om att han sitter hos läkaren och får den slutgiltiga dödsdomen. Då ringer han. Han stod såklart och pratade med en kund om en offert. Som han i princip alltid gör när han trycker bort mina samtal. För ett år sedan ryckte jag på axlarna och tänkte att då får han skylla sig själv, då blir det ingen juice. Numer är jag övertygad om att han svävar i livsfara. Tillvaron är onekligen svårare att hantera nu för tiden...