En helt vanlig höst-förkylning blir genast mer problematisk när en genomgår en cancerbehandling. Vid feber över 38 grader ska A egentligen kontakta sjukvården direkt. Nu har han haft tur och i princip inte blivit sjuk sedan han började äta sutent. En gång tidigt i våras hade han feber. Men nu var det alltså dags igen. Han fick feber natten till söndag, strax över 38 grader. Numer är vi lite mer avslappnade till biverkningar osv, så vi valde att avvakta.

 

Varken A eller någon annan i familjen mådde speciellt bra under söndagen, och på måndagen var alla hemma. A har ont när han hostar och tempen ligger på gränsen till feber. Ingen har egentligen någon lust alls att ens gå upp ur sängen, men vi känner att vi behöver åka in och kolla hans blodvärden. Det behöver kollas eftersom det kan bli aktuellt med antibiotika i ett tidigare stadium om immunförsvaret är dåligt. Det såg bra ut, som tur var.

 

Detta är ännu en sak som gör livet med cancer så mycket mer komplicerat. Alla dessa småsaker. En liten tur för att ta ett blodprov är väl inte hela världen om en behöver göra det en gång om året. Jag har i nuläget tappat räkningen på hur många gånger A har varit in till sjukhuset bara den senaste månaden...