Idag har A varit på MR av hjärnan. Och så fort de där jäkla bilderna är tagna är varje telefonsamtal en potentiell dödsdom. Hela tillvaron ställs på sin spets. Slut på lugn och ro. Slut på ostörd sömn. Slut på mycket glädje och livslust .
Resultatet kommer ju att komma så småningom. Och även om det är pissdåligt så är det ändå bättre att veta än att undra. En kan ju önska att de bara kunde ringa imorgon och berätta resultatet. Men så fungerar ju tyvärr inte verkligheten...
