Nu i veckan fick vi besked om resultatet av CT och MR. Det var faktiskt smått fantastiska resultat. ALLA tumörer har minskat i storlek, och inga nya har tillkommit. I lungorna finns nu nästan 50 % mindre tumörmassa än vid förra uppföljningen!

 

Det känns nästan som en fantasi. Det är svårt att tro på. Det ger såklart framtidshopp. Samtidigt är det svårt att veta hur mycket vi ska våga hoppas. Som alltid så är det ju ett resultat som gäller just precis nu. Det kan se helt annorlunda ut om tre månader. Risken att denna behandling (Nivolumab) helt plötsligt slutar fungera och cancern börjar växa igen är inte så stor. Men ingen kan ju heller säga att det inte kommer att hända. 

 

Hur som helst, det mesta känns ju självklart bättre nu. Dagarna innan läkarbesöket var horribla, sen lättade det ju såklart när vi fått detta besked! Detta i kombination med att solen och värmen faktiskt smygit sig på lite de senaste dagarna gör att livet faktiskt känns ganska okej just nu.

 

Ändå färgar min makes cancer vardagen så mycket! Idag var vi på 90-årsfest. En trevlig tillställning med smörgåstårta och bubbel! Jag har numer väldigt svårt att engagera mig i helt vanliga konversationer som äger rum under denna sortens tillställningar. "Jaha, har ni kommit vidare med byggandet av biorummet?" Nej, vi har fokuserat på ifall alla fortfarande kommer att vara vid liv om ett år. Typ så. Har så svårt att kallprata om vardagliga ting, kanske för att det inte finns så mycket vardag för oss just nu. Så jag blir mest tyst, och uppfattas säkerligen som väldigt introvert och sluten. Vilket jag egentligen inte bryr mig om, bryr mig väldigt lite om vad folk tycker och tänker numer. Men det blir lite tråkigt och känns lite meningslöst.

 

Nu ska vi i alla fall njuta av ett påsklov, förhoppninsvis med massor av sol!