Nu kommer många att tänka att jag måste välja inställning. Att det inte blir bättre av att tycka synd om sig själv. Osv. Men tyvärr. Inget blir bättre av att en får höra det. Ibland är det faktiskt inte möjligt att välja att rycka upp sig. Jag kommer inte att sitta kvar här i soffan hela dagen, tids nog kommer jag att resa mig och åka och träna eller fixa något här hemma. Men det kommer tyvärr inte att kännas bättre för det. Sådana här dagar hjälper ingenting. Det är bara att ta sig igenom. Och hoppas på att det kan kännas lite bättre nästa dag. Eller nästa vecka.