En helvetesdag
Ja, kort sagt har detta varit en helvetesdag. Läkarbesöket var mest bara skit, det finns en nytillkommen metastas i mjukdelarna på vänster flank, vilket i sig inte kändes som någon katastrof. Det som är väldigt oroväckande är att kirurgerna under den senaste operation tydligen observerade att tumörerna växt in i blodkärlen, vilket inte alls är bra eftersom det antagligen betyder att det finns aktiva cancerceller i blodomloppet.
Jag grär en del under läkarbesöket, men grät mest i bilen på vägen hem. Känner mig lite lurad. Och lite dum. Jag trodde verkligen att immunterapin hade tagit bort cancern. Känner lite att jag var dum som trodde detta. Att jag borde förstått att det inte är så.
Jag tror tyvärr inte att det här är en tillfällig motgång eller något som kommer att ordna upp sig. A har fått massor av tid som ingen trodde att han skulle få. Onkologen sa idag att l i princio alla läkare trodde att han skulle vara död inom ett år efter det att cancern upptäcktes. Med den spridningen överlever ingen, tänkte de.
Så jag tror att vi får vara tacksamma för den tid vi fått och lite smått ställa in oss på att det är såhär det kommer att vara fram till den sista dagen kommer. Nya metastaser kommer att komma, ofta eller sällan. Cancern kommer inte att försvinna. Sen vet vi inte om den sista dagen kommer om 1,2 eller 30 år. Vi är väl lite inställda på 3-4 år, hoppas på 10 år och drömmer om 20 år.
Dagen slutade i alla fall bra. Med det bästa vi har!
