Två långhelger på rad. Det borde innebära återhämtning och avslappning. Och visst, det gör det även för oss till viss del. Men samtidigt innebär det att tiden går, och undersökningar och uppföljning närmar sig. Vilket ger mig panikkänslor. JAG VILL INTE! Jag orkar fasen inte med dessa läkarbesök med besked om liv eller död längre. Jag orkar inte! Ta mig härifrån, ta mig tillbaka till den tid då allt var som det ska! Då vårt största bekymmer var om vi skulle äta tacos eller pizza på fredag. Då vi hade normala samtal här hemma, samtal som handlade om vem som skulle skjutsa till baskettträningen nästa dag. Inte samtal som handlar om hur vi ska tänka om det visar sig att tumörerna växt vid nästa koll.