Jo, så ser vår sommar ut i år. Nu är det äntligen sommarlov och semsester. Vi har fått sol på oss, vi har badat, vi har firat midsommar med nära och kära, och en stundande resa till vår favoritcamping väntar.

 

Och sen är det uppföljning med MR och CT för A. Domedagen all over again. Har antagligen sagt det förr, men jag säger det igen. Såfort de där j*kla bilderna är tagna är varje telefonsamtal ett potentiellt dödsbesked. Och att sitta i väntrummet på onkologen är ren tortyr. Jag får ångest såfort jag kommer innanför dörrarna. Sist jag var hos kuratorn fick jag ångest av att kliva av bussen vid sjukhuset. 

 

MEN trots detta hoppas jag på en avslappnade resa till Karlstad med min syster och hennes famlj. Midsommar var vilsam och avslappnande. Jag djupandas och hoppas på det bästa.